Våt och kall är hällen
Där min tanke reser mot skyn
I den virvlande himlakarusellen
Som ledsagar en önskan om självsyn
Algol svarar med sin magiska blick
Tindrar, blinkar och förtrollar sin gäst
I ensamhetens vildmark där tiden gick
Och färgade världen obefäst
En bländade spegling från en brinnande monolit
Det tecken som jag alltid skall vörda
Blidkar mig med en mysteriös visit
Tills alla känslor är vilseförda
Jag ömsar minnen från ett fjärran solsystem
Och genomgår en metamorfos
Likt är värdväxt för esoteriska teorem
Som vrider om nyckeln i tidens lås
En bländade spegling från en brinnande monolit
Det tecken som jag alltid skall vörda
Blidkar mig med en mysteriös visit
Tills alla känslor är vilseförda
Molhado e frio é o hall de entrada
Onde minha mente viaja pelo céu
No rodar do carrossel celestial
Como uma companhia, um desejo de se encontrar
Algol responde com seus olhar mágico
Brinca, pisca e encanta seu convidado
Na imensa solidão onde o tempo passou
E coloriu o mundo desenfreadamente
Um deslumbrante espelho de um monólito
O sinal que sempre honrarei
Divertindo-me com uma misteriosa visita
Até que todos os sentimentos estejam perdidos
Estou transmitindo memórias de um sistema solar remoto
E sofrendo uma metamorfose
Como o anfitrião de um teorema esotérico
Que gira a chave na fechadura do tempo
Um deslumbrante espelho de um monólito
O sinal que sempre honrarei
Divertindo-me com uma misteriosa visita
Até que todos os sentimentos estejam perdidos
