Våt och kall är hällen Där min tanke reser mot skyn I den virvlande himlakarusellen Som ledsagar en önskan om självsyn Algol svarar med sin magiska blick Tindrar, blinkar och förtrollar sin gäst I ensamhetens vildmark där tiden gick Och färgade världen obefäst En bländade spegling från en brinnande monolit Det tecken som jag alltid skall vörda Blidkar mig med en mysteriös visit Tills alla känslor är vilseförda Jag ömsar minnen från ett fjärran solsystem Och genomgår en metamorfos Likt är värdväxt för esoteriska teorem Som vrider om nyckeln i tidens lås En bländade spegling från en brinnande monolit Det tecken som jag alltid skall vörda Blidkar mig med en mysteriös visit Tills alla känslor är vilseförda Molhado e frio é o hall de entrada Onde minha mente viaja pelo céu No rodar do carrossel celestial Como uma companhia, um desejo de se encontrar Algol responde com seus olhar mágico Brinca, pisca e encanta seu convidado Na imensa solidão onde o tempo passou E coloriu o mundo desenfreadamente Um deslumbrante espelho de um monólito O sinal que sempre honrarei Divertindo-me com uma misteriosa visita Até que todos os sentimentos estejam perdidos Estou transmitindo memórias de um sistema solar remoto E sofrendo uma metamorfose Como o anfitrião de um teorema esotérico Que gira a chave na fechadura do tempo Um deslumbrante espelho de um monólito O sinal que sempre honrarei Divertindo-me com uma misteriosa visita Até que todos os sentimentos estejam perdidos