Fäder i tallösa leder i stolta skyhöga stammar
Världshav vars vågor gå med våldsamt dånande kammar
Fäder
Fäder i tallösa leder i stolta skyhöga stammar
Världshav vars vågor gå med våldsamt dånande kammar
Väldiga träd vars rötter ingen i världen mätt
Hav av omättligt djup vars botten ingen än sett
Sen jag är dock av er fast än jag själv skall försvinna
Låten för er och min snarbrunna slocknande gnista förbrinna
Stolthet lycka och prakt det är att vara av ädel stam
Härligt att driva som skum på de egna vågornas kam
Hednisk jag är och stammens odödlighet jag bär
I mitt dödliga bröst, dödlig men evig ändå
Det är min trotsiga tröst
Jag kör min kniv in i mitt bröst...
