Vanära livets ande, stöpt i vanmak och avsmak
Ständigt hindrad och förnekad, föralltid en skam
Förkastad och frånstötande, inte längre människa
Dessa tjugo år av skakandes dessa mentala galler
Hänn förändringen med åren innerligt växa
Frodas likt en dödlig, gallopperande cancer
Jag ger nu vika för denna psykiska spetälska
Låter verklighetens dunkel skörda min kropp
Detta är det så kallade liv man är dömd till
Lev det till fullo i dess stinkande, kvalmiga avgrund
Varje NY bekantskap är en potentiell fiende
Människan, ett flockdjur, fjättrad av förnekan inför insikt
Allt jag en gång har värdesatt och hållit kärt
Har dränerat mig, utnyttjat mig, använt mig väl
Jag är en marionett i ett mardrömslikt skådespel
Det som föreföll som God vilja, var en illvilja
Desonra o espírito da vida, moldado no desamparo e na aversão
Constantemente impedido e negado, sempre uma vergonha
Rejeitado e repulsivo, não mais um humano
Esses vinte anos sacudindo essas grades mentais
Onde a mudança cresce profundamente com os anos
Espalhando como um câncer mortal e galopante
Eu agora dou lugar a esta lepra psíquica
Deixando a escuridão da realidade ceifar meu corpo
Esta é a chamada vida que você está condenado
Viva ao máximo em seu abismo fedorento e nauseante
Todo novo conhecido é um inimigo em potencial
O homem, um animal de rebanho, algemado pela negação diante da insanidade
Tudo o que uma vez valorizei e amei
Me drenou, se aproveitou de mim, me usou bastante
Eu sou um fantoche em uma peça de pesadelo
O que parecia ser boas intenções, era uma malícia
