Pa en stig, förankrad och bundend af sorg Jag vandrar mot tillintetgjorda höjder Natt i själ, natt omkring och inom Jag följer mitt hjärtas tal, mitt inre kall Era välmaende leenden, vaandas djupt och starkt Er glädje, som sa djupt i sinnet skurit I svart och af köld, själ och hjärta klätt I förakt och hat, det blir er sista stund Blomman af mitt hjärta, blomman pa din grav Somm ett monument af denna världs förfall Blomman af mitt hjärta, blommen pa din grav Som en symbol för min atra till det döda Blomman af mitt hjärta vissnar för en stund För att aterigen resas och blomma i ert blod Den tog ert ljus ovan, den tog ert ljus bortom Den förlade denna jord i djupan sömn