Så kallt och ôde, denna natt skall dôden gro Aldrig mer ska solen skina, aldrig mer Till intet, trevande jorden faller i ro Aldrig mer ska ljuset pina När ekden från andra sidan bränner dess bo Till flykt, Kristus och de tolv tar Allsmäktige herre, fôrlorad och stupad Rôken stiger under himlen så klar Evig äro denna nattsliga rit Rus så starkt, fôr alltid i vener flyta Andlig tystnad, mina tankar flyter fritt Låt aldrig ljuset återigen be I panik det ska môta sitt slut Vision så kristall klar, låt mina ôgon se