Han vandrar hemåt efter gatan sent en fredagskväll Då kommer det fram ett gäng och en av dom frågar efter eld Jag är ledsen men jag röker inte säger han och börjar gå Då får han en spark i ryggen dom springer fram och börjar slå Vi lever i ett våldsamt samhälle som blir värre för varje dag Vi kan inte bara stå och se på eller vänta på nästa slag Vi måste börja kämpa för att detta ska få ett slut För om det fortsätter i denna takt vågar man snart inte gå ut Krutröken ligger tät i stan då en flicka springer fram Bakom henne med dragen pistol kommer det en man Med tårarna rinnande utför hennes kind springer hon för allt hon förmår Redan vid tio års ålder har hon fått obotliga sår Hon lever i ett farligt samhälle som är fyllt av våld och misär Och trots att det blivit värre så är jag glad att jag lever här Det är därför vi måste kämpa för att detta ska få ett slut För först när det blivit fred på vår jord kan vi börja andas…