Nedtyngd av huldrors andedräkt
Känner han livets låga släckas
Dränkt i drömmar, så förskräckt
Han vid griftegården väckas
Korpar cirklar runt fallen hjälte
Kvalmig jord där blodet fylla
Likstanken täcker mörka fälten
Och han vittrar en doft av gravmylla
Djävulskt han från livet rycks
När bloddränkt, han vadar Styx
Gamla kors och stenar andas
Tungt då dödens gryning randas
Över kroppen skapas så en sfär
Ty livet är blott en chimär
Eterväsen i tusen strömmar
Ett vingslag, så dör hjältens drömmar
Så sluter han hålen i ögonen sina
Försöker minnas det rosenröda
Men enkom han fylls av pest och pina
Ty han ser blott legioner av döda
Han kväljer, svettas och sväljer
Söker, men förlagd äro livets nyckel
Eviga oår väntar vad än han väljer
Besegrad och lurad av dödens gyckel
Kalla vindar om honom sveper runt
Silhuetter av tusentals korpvingar bider
Gastkramad väntar hans kropp på slutet
Mot skymningsland och evig dvala det lider
Djävulskt han från livet rycks
När bloddränkt, han vadar Styx
Gamla kors och stenar andas
Tungt då dödens gryning randas
Över kroppen skapas så en sfär
Ty livet är blott en chimär
Eterväsen i tusen strömmar
Ett vingslag, så dör hjältens drömmar
