En dimma sakta sveper över furupräglat stenhällsbord
Som skapats utav tidens tand så långt upp uti iskall nord
Där bergjättar och vitterfolk vid bordet satt och skrockade
Om milans män som gygrorna så lömskt och sinnligt lockade
En formation av morän
Så ståtligt i kvällen står
Skapad av bergsjättar
En stillsam vind mot hällen slår och möter runors märken
Där osynlig bergjättevägg skyddar den grymma värken
Som repats uti bordets själ sen hedna dagars svunna tid
Men endast en av bergjättarna nu står kvar så blid
En formation av morän
Så ståtligt i kvällen står
Skapad av bergsjättar
Han envist kämpar för sin tid, vill blott en timme leva
En jättearm i stormblåst vind, herkuliskt den nu veva
Men en än gång hans hedna tro mot nutiden ger vika
Ty trots hans hjärteblod så varmt, hans armar honom svika
En formation av morän
Så ståtligt i kvällen står
Skapad av bergsjättar
Falnar vid sten och snår
Nu endast ett fragment utav stenhällebordet äro kvar
Och ingen på dess frågor någonsin kunna få ett säkert svar
Vi kan blott stå och se på hur vårt arv så hedniskt, grävs ner
Men vi som ej glömt bort den sanna styrkan ifrån Norden
Nu mot stjärnklar natthimmel blott ser
