Skuggestalt i vintergryning hållfast i skuldror I ådrorna sjuder träget trollpiskat ödemarksblod På frostbeslöjad bergsklint skönjes trånande huldror De varsler ämner förslava män av styrka och mod En fager synvidd präglad utav fjällmyr och branter Där ålderstigna furor resligt sträckes mot skyn Snökristall på solddränkt gren likt isdiamanter För vind de dansar lyriskt i ögonfägnande syn Genom skog och mark Över frusen flark Med spjutets spets upphöjd han söker sitt villebråd Genom skog och mark Mot nordanvind så stark Där svaglynta finner en död så bråd Vittervandrad jord står klädd i vinterödslig slöja Han lågmält skådar spåren från översinnlig värld De synes i den djupa snön som länge sig skall dröja I lidelsefrihetstrakt den mångbesjungna härd Bland kitteldal och fjällrygg han beger sig att hämta Sitt byte vars hjärteblod skall färga isen röd I fjärran bygd där skola själaklockan höres klämta När kölden offer krävt, skall det ätas sorgebröd Genom skog och mark Över frusen flark Med spjutets spets upphöjd han söker sitt villebråd Genom skog och mark Mot nordanvind så stark Där svaglynta finner en död så bråd