Jag har penna block, vart jag än landar här För att bygga nått nytt på plats Vill inte laga det gamla, lever i bubblan Jag hoppas ingen får andas, så hör jag allt det där Som du står för och stoppar fingrarna i halsen Handsken passar, kanske klassas jag som underligt barn En man med sitt ord, men mest känd för den vassaste udden i stan Den äldsta hunden har ni satt så fastnar i träsket Snälla, låt mig dö nu och blanda min aska i bläcket För det skall kännas som en grundlig lobotomi Jag tycker det skulle kännas bundigt att va' kort och koncis Jag vänder taggarna utåt som ett kaktusfält Går från glömd till packad och slutsålt och blir sen aktuellt Det kommer fan aldrig hända att jag faller av Skapandet är min triumf och den här pennan den är allt jag har Så jag skriver om det här, mina vänner och mig Tiden kommer alltid bära vårt namn Vad hände med dig? Chorus x2: Jag flyger upp från djupet i marken Innan det rinner ut i sanden Låt mig röst få höras över tusen alper Så spela mig högst, spela mig väl Och låt mina känslor få komponera en sång utav hela min själ Dessa rastlösa själar lever på bröd och vatten Bortom dagen, ingen kan väl se mig med ögon i nacken Det kan även bli för mycket för den dekadente Dom som står när det värsta händer är dina bästa vänner Sätter tänderna i synden och blir ditt svarta får Allt känns lika för i skymningen är alla katter grå Fast i en död romans jag sitter och skriver Får tusen år verkar som en ögonfrans i blicken på tiden Så sliter jag ut, mitt hjärta skriver ur mitt häfte Och hoppas att livet ska sluta bättre, bit i sura äpplet Massa tjafsar och frågar hur väl passade handsken Kommer aldrig ut, masken i flaskan har skaffat ett flaskskepp En lyxvision i vanlig tappning, musiken min är farligt vacker Tar aldrig av mig hatten som Charlie Chaplin Jag är här, där lärda får nog Vänder synden, skriver med din gåspenna Gjort av fjädrar från en ängels vinge [Chorus x4] Eu tenho os blocos de caneta, onde quer que eu pousar aqui Para a construção de novas chegaram no local Não cozinhe o velho, vivem na bolha Espero que ninguém pode respirar, então eu ouvi todas as coisas que Como você representa e colocar os dedos na garganta A luva se encaixa, talvez me classificados como crianças estranho Um homem de palavra, mas o mais conhecido para a maior orla da cidade O cão mais velho, você estava tão preso no pântano Por favor, deixe-me morrer agora, e misturar minhas cinzas na tinta Para isso deve parecer uma lobotomia completa Acho que se sentiria obrigado a concisa va ' Eu viro as tags de um campo de cactos Vai de esquecido de embalado e vendido para fora e será tarde atual Isso nunca vai acontecer o inferno que eu cai Criação é o meu triunfo, e esta caneta é tudo que tenho Então eu escrever sobre isso, meus amigos e me O tempo vai sempre usar o nosso nome O que aconteceu com você? Chorus x2: Eu vôo a partir de profundidade no solo Antes que se esgote de vapor Deixe-me voz ser ouvida mais de um mil Alpes Então, jogar-me, jogar-me bem E deixar que minhas emoções se compor uma canção da minha alma Estas almas inquietas que vivem a pão e água Além do dia, ninguém pode me ver com os olhos na parte de trás Pode até ser demais para o dente deca Quem subsistirá, quando o pior acontecer, seus melhores amigos Colocar os dentes em pecado, e será a sua ovelha negra Tudo se sente como o crepúsculo todos os gatos são pardos Preso em um romance morto eu sentar e escrever Será de mil anos parece um cílio no olho no momento Então, eu rasgo meu coração, escrever do meu livro E espero que a vida vai acabar melhor, pouco de maçã ácida Muita bagunça e pergunta como bem adaptado a luva Nunca vai sair, o verme na garrafa adquiriu um navio frasco A lyxvision no engarrafamento regular, minha música é perigosamente linda Nunca tirar o meu chapéu para Charlie Chaplin Estou aqui, onde estudiosos se fartam Vira pecado, escrever com a sua pena Feito de penas de asa de um anjo Chorus x4