Jag har penna block, vart jag än landar här
För att bygga nått nytt på plats
Vill inte laga det gamla, lever i bubblan
Jag hoppas ingen får andas, så hör jag allt det där
Som du står för och stoppar fingrarna i halsen
Handsken passar, kanske klassas jag som underligt barn
En man med sitt ord, men mest känd för den vassaste udden i stan
Den äldsta hunden har ni satt så fastnar i träsket
Snälla, låt mig dö nu och blanda min aska i bläcket
För det skall kännas som en grundlig lobotomi
Jag tycker det skulle kännas bundigt att va' kort och koncis
Jag vänder taggarna utåt som ett kaktusfält
Går från glömd till packad och slutsålt och blir sen aktuellt
Det kommer fan aldrig hända att jag faller av
Skapandet är min triumf och den här pennan den är allt jag har
Så jag skriver om det här, mina vänner och mig
Tiden kommer alltid bära vårt namn
Vad hände med dig?
Chorus x2:
Jag flyger upp från djupet i marken
Innan det rinner ut i sanden
Låt mig röst få höras över tusen alper
Så spela mig högst, spela mig väl
Och låt mina känslor få komponera en sång utav hela min själ
Dessa rastlösa själar lever på bröd och vatten
Bortom dagen, ingen kan väl se mig med ögon i nacken
Det kan även bli för mycket för den dekadente
Dom som står när det värsta händer är dina bästa vänner
Sätter tänderna i synden och blir ditt svarta får
Allt känns lika för i skymningen är alla katter grå
Fast i en död romans jag sitter och skriver
Får tusen år verkar som en ögonfrans i blicken på tiden
Så sliter jag ut, mitt hjärta skriver ur mitt häfte
Och hoppas att livet ska sluta bättre, bit i sura äpplet
Massa tjafsar och frågar hur väl passade handsken
Kommer aldrig ut, masken i flaskan har skaffat ett flaskskepp
En lyxvision i vanlig tappning, musiken min är farligt vacker
Tar aldrig av mig hatten som Charlie Chaplin
Jag är här, där lärda får nog
Vänder synden, skriver med din gåspenna
Gjort av fjädrar från en ängels vinge
[Chorus x4]
Eu tenho os blocos de caneta, onde quer que eu pousar aqui
Para a construção de novas chegaram no local
Não cozinhe o velho, vivem na bolha
Espero que ninguém pode respirar, então eu ouvi todas as coisas que
Como você representa e colocar os dedos na garganta
A luva se encaixa, talvez me classificados como crianças estranho
Um homem de palavra, mas o mais conhecido para a maior orla da cidade
O cão mais velho, você estava tão preso no pântano
Por favor, deixe-me morrer agora, e misturar minhas cinzas na tinta
Para isso deve parecer uma lobotomia completa
Acho que se sentiria obrigado a concisa va '
Eu viro as tags de um campo de cactos
Vai de esquecido de embalado e vendido para fora e será tarde atual
Isso nunca vai acontecer o inferno que eu cai
Criação é o meu triunfo, e esta caneta é tudo que tenho
Então eu escrever sobre isso, meus amigos e me
O tempo vai sempre usar o nosso nome
O que aconteceu com você?
Chorus x2:
Eu vôo a partir de profundidade no solo
Antes que se esgote de vapor
Deixe-me voz ser ouvida mais de um mil Alpes
Então, jogar-me, jogar-me bem
E deixar que minhas emoções se compor uma canção da minha alma
Estas almas inquietas que vivem a pão e água
Além do dia, ninguém pode me ver com os olhos na parte de trás
Pode até ser demais para o dente deca
Quem subsistirá, quando o pior acontecer, seus melhores amigos
Colocar os dentes em pecado, e será a sua ovelha negra
Tudo se sente como o crepúsculo todos os gatos são pardos
Preso em um romance morto eu sentar e escrever
Será de mil anos parece um cílio no olho no momento
Então, eu rasgo meu coração, escrever do meu livro
E espero que a vida vai acabar melhor, pouco de maçã ácida
Muita bagunça e pergunta como bem adaptado a luva
Nunca vai sair, o verme na garrafa adquiriu um navio frasco
A lyxvision no engarrafamento regular, minha música é perigosamente linda
Nunca tirar o meu chapéu para Charlie Chaplin
Estou aqui, onde estudiosos se fartam
Vira pecado, escrever com a sua pena
Feito de penas de asa de um anjo
Chorus x4
