(Sov, sov)
(För en stund har du kanske en chans till ro)
Somliga av oss är Drabbade, men ingen vet varför
Vi är bara helt tappade och förföljda av kaos och elände
Och vi blir bara mer och mer sabbade
Direkt från mörkrets Västerås så utdrygar
Jag min egen livslängd och förhalar
Men jag har levt på lånad tid i många år nu
Och jag hör hur klockorna klämtar
Så nu undrar jag bara om det äntligen är stillheten
Och den eviga tystnaden som väntar
I denna dystopiska dimma, i staden där blodet alltid rinner
I Västra Aros där somliga bara skjuter upp och försvinner
I Västerås där mörkret alltid vinner
I denna stad av smuts, hor, ångest och vansinne
(Sov, sov)
(För en stund har du kanske en chans till ro)
För cirka 30 år sedan föddes jag här
Och sedan dess har jag bara varit till ett enda stort besvär
Platsen där folk hugger varandra i ryggen
Och äter rohypnol för att tappa sitt minne
Platsen där man äter zyprexa
Och haldol för att tygla sitt ursinne
Och där leponex får folk att sluta sig i sitt inre
Platsen där alkohol och xanor framhäver ditt vansinne
I skuggorna där falskheten alltid vinner, där lojaliteten försvinner
I denna dystopiska dimma, i staden där blodet rinner
I Västra Aros där somliga bara skjuter upp och försvinner
I Västerås där mörkret alltid vinner
I denna stad av smuts, hor, ångest och vansinne
För cirka 30 år sedan föddes jag här
Och sedan dess har jag bara varit till ett enda stort besvär
(Sov, sov)
(För en stund har du kanske en chans till ro)
(Bror, sov)
(Få en stund härifrån)
(Dorme, dorme)
(Por um momento você talvez tenha um pouco paz)
Alguns de nós estão agoniados, mas ninguém sabe por quê
Estamos apenas completamente perdidos e perseguidos pelo caos e pela desgraça
E estamos ficando cada vez mais ferrados
Direto da escuridão de Västerås, eu prolongo
Minha própria expectativa de vida
Mas eu tenho vivido em tempo emprestado há muitos anos
E eu ouço os sinos badalando
Então agora só me pergunto se finalmente é a calma
E o silêncio eterno que está à espera
Nesta névoa distópica, na cidade onde o sangue sempre escorre
Em Västra Aros onde alguns apenas se esquivam e desaparecem
Em Västerås onde a escuridão sempre vence
Nesta cidade de sujeira, prostituição, angústia e loucura
(Dorme, dorme)
(Por um momento você talvez tenha um pouco paz)
Cerca de 30 anos atrás eu nasci aqui
E só tenho sido um grande incômodo desde então
O lugar onde as pessoas apunhalam umas às outras pelas costas
E tomam Rohypnol para esquecer
O lugar onde se toma Zyprexa
E Haldol para controlar a raiva
E onde Leponex faz as pessoas se fecharem em si mesmas
O lugar onde álcool e Xanor ressaltam sua loucura
Nas sombras onde a falsidade sempre vence, onde a lealdade desaparece
Nesta névoa distópica, na cidade onde o sangue escorre
Em Västra Aros onde alguns apenas se esquivam e desaparecem
Em Västerås onde a escuridão sempre vence
Nesta cidade de sujeira, prostituição, angústia e loucura
Cerca de 30 anos atrás eu nasci aqui
E só tenho sido um grande incômodo desde então
(Dorme, dorme)
(Por um momento você talvez tenha um pouco paz)
(Irmão, durma)
(Saia um pouco daqui)
