Dunkla stigar förde mig hit
Långt bort från allting utom mig själv
Fjärran från fränder, hus och hem
Fjärran från hat och desperation
På dunkla stigar en flykt undan tiden
Ej född av rädsla utan avsky
De dunklaste stigar leder
Till ensamhet det sista som är vårt
Ur dunklet stiger solen
Blodrött sken bådar en ny, tom dag
Som en spådom om en meningslös död
För dem som ut i stillheten skrika sina sorger
Utan att få svar
Här ligger döda, ruttnande kroppar
Här kvävs vart ord av tystnaden
Här är ej sorg, lögn eller svek
Här ligger tiden begraven
Caminhos escuros me trouxeram aqui
Longe de tudo, exceto eu mesmo
Longe de parentes, casa e lar
Longe do ódio e do desespero
Em caminhos escuros, uma fuga antes do tempo
Não nascido de medo sem repulsa
Os caminhos mais finos levam
Para a solidão a última coisa é nossa
Do escuro o sol nasce
Brilho vermelho-sangue possui um novo dia vazio
Como uma profecia de uma morte sem sentido
Para aqueles que clamam no silêncio suas tristezas
Sem obter uma resposta
Aqui jaz corpos mortos e em decomposição
Aqui, cada palavra do silêncio sufoca
Aqui não é tristeza, mentira ou traição
Aqui está o tempo enterrado
