gra moln tacker skyn,
mitt vasen fylls av langtan
himlen oppnar sig ater
over min morka glanta
det svala regnet faller
pa min forgangna kropp,
sipprar ned i mitt inre,
forloser kyla spader blod.
kylan foder minnen
om blod, dod och ara.
regnet foder drommar
om en ny tidlos era.
denna livlosa kropp
argad av stal och tid.
stungen djupt av svek
likt tornar i tusen
sorg och oandligt hat,
dodens tysta kalla invit,
livets doende laga
mellan dod och liv.
ar jag blott en skugga
som vandrar bland vaga minnen?
fodda ur min ensamhet
ur min doende laga
doende likt den ljuva
natten vid gryningen,
da solens stralar
fordriver stjarnors sken...
stilla skuggor fran falnad tid,
tander glod ur gammal aska.
gomda spillror av hopp
i den dodes drommar...
