en fallen drott i hednaland, en son av det kalla norden. drapt av spjutets kalla kraft, en skugga i stridens storm. horn sjunger samman i vinden, sorgesanger och minnen kvads, binds samman vid eldens varme, vavs in i folkets hjartan. dodens skepp nu seglar for vind i lagor som famnar om relingens kant, rok stiger fran drakens gap mot skymmningens flammande hav. den fallnes skepp driver for vind tard till aska av elden, hans sista fard over himlens rand pa bifrost fram mot odens hall.