Vänd dig om ty ensam är du ej
Bland skuggorna, mellan tanke och dröm
En fjärran sång ljuder ödsligt över mörka vann
Skönjer du den vrede som gavs i en tid som var
Slik är den otämjda viddens hav
Av intet skapt en hägring som svar
Kargt som sten bultar hjärtat av våndans lek
Snärjt vid nät, en skälvande blick i en tid som var
Sök den glöd som helar ett öppet sår
Förtvivla ej, dana dig själv
Runt omkring dväljas minnen av onda ting
Förkasta dem i den djupaste hamn i den tid som var
Vire-se para que você não está sozinho
Entre as sombras, entre o pensamento e o sonho
Uma canção distante soa desolado mais escuro
Compreende a ira dada numa época em que foi
É o mar indomado larga
Do nada criou uma miragem em resposta
Estéril como uma pedra batendo de jogo agonia
Enredado nas redes, um olhar trêmulo de um tempo passado
Busca o brilho que cura uma ferida aberta
Não se desespere, molde a si próprio
Cerca de estadias memórias dos males
Descartá-las no mais profundo do porto no período
