Morgonsolen bländade dina ögon
När jag såg dig springa ut genom din port
Att du var jagad var helt uppenbart
Du såg mig som reträtt
Att neka skulle inte kännas rätt
Du sa, "Jag är förskjuten av de mina"
Tvingad att ha dold identitet
Betraktad som en sköka i en medeltidskultur
Jagad som ett djur
Jag minns att jag tänkte på mig själv
Vem plöjer din åker?
Vem bonar om i din vrå?
Vem läser kartan åt dig?
Vem talar om var du ska gå?
Romanas arv är att följa traditionen
Att fogligt rätta in sig i sitt led
Och går man utanför så tappar man i aktning
Men vem vill vara vingklippt ett helt liv
Jag minns hur jag tänkte på mig själv
Vem plöjer din åker?
Vem bonar om i din vrå?
Vem läser kartan åt dig?
Vem talar om var du ska gå?
Vem bär din ryggsäck, när du behöver en paus?
Vem värmer din frusna själ, när natten faller på?
mm mm
Jag tänker ofta på dig än Romana
Ditt mod, din blick, din öppna attityd
Ja de intryck som vårt samtal gav består för evig tid
En glimt in i en 19-årings liv
Ett liv, som för mig var helt unikt
Vem plöjer din åker?
Vem bonar om i din vrå?
Vem läser kartan åt dig?
Vem talar om var du ska gå?
Vem bär din ryggsäck, när du behöver en paus?
Vem värmer din frusna själ, när natten faller på?
