Maria går på vägen
Som leder in till byn
Hon sjunger och hon skrattar
Åt lärkorna i skyn
Hon är på väg till torget
För att sälja lite bröd
Och solen stiger varm och stor
Och färgar himlen röd
Då möter hon en herre
På en häst med yvig man
Han säger Jag är kungens man
Så jag tar vad jag vill ha
Och du är alltför vacker
För att inte ha någon man
Följ med mig in i skogen
Skall jag visa vad jag kan.
Hon tvingas ner i gräset
Och han tar på hennes kropp
Hon slingrar sig och ber honom:
För guds skull hålla opp
Men riddarn bara skrattar
Berusad av sin glöd
Så hon tar hans kniv och stöter till
Och riddaren är död
Dom fängslade Maria
Och hon stenades för dråp
Men minnet efter riddarn det
Blev firat varje år
Ja herrarna blir hjältar
Men folket det blir dömt
Och vi som ser hur allt går till
Vi får veta att vi drömt
Maria vai pela estrada
Que leva à vila.
Ela canta e ri
Das cotovias no céu.
Seguindo seu caminho para o mercado
Para vender alguns pães.
E o sol nascia quente,
Grande e avermelhando as cores do céu.
Então ela conhece um homem
Em um cavalo de crina espessa.
Ele diz: "Sou um homem da realeza
E tomo tudo o que quero.
E você é muito bonita
Para não ter um homem.
Venha comigo para a floresta
E vou mostrar do que sou capaz".
Ela é jogada na grama,
E ele toca seu corpo.
Ela tenta fugir e pede-lhe:
Pelo amor de Deus pare.
Mas o cavaleiro apenas ri,
Inebriado por sua paixão.
Então ela pega sua faca
E em um empurrão o cavaleiro está morto!
Eles prendem Maria.
E ela foi apedrejada por homicídio.
Mas a memória do cavaleiro
Foi celebrada a cada ano.
Sim nobres se tornam heróis,
O povo é condenado.
E para nós que vimos a verdade,
É como se fosse um sonho.
