Maria går på vägen Som leder in till byn Hon sjunger och hon skrattar Åt lärkorna i skyn Hon är på väg till torget För att sälja lite bröd Och solen stiger varm och stor Och färgar himlen röd Då möter hon en herre På en häst med yvig man Han säger Jag är kungens man Så jag tar vad jag vill ha Och du är alltför vacker För att inte ha någon man Följ med mig in i skogen Skall jag visa vad jag kan. Hon tvingas ner i gräset Och han tar på hennes kropp Hon slingrar sig och ber honom: För guds skull hålla opp Men riddarn bara skrattar Berusad av sin glöd Så hon tar hans kniv och stöter till Och riddaren är död Dom fängslade Maria Och hon stenades för dråp Men minnet efter riddarn det Blev firat varje år Ja herrarna blir hjältar Men folket det blir dömt Och vi som ser hur allt går till Vi får veta att vi drömt Maria vai pela estrada Que leva à vila. Ela canta e ri Das cotovias no céu. Seguindo seu caminho para o mercado Para vender alguns pães. E o sol nascia quente, Grande e avermelhando as cores do céu. Então ela conhece um homem Em um cavalo de crina espessa. Ele diz: "Sou um homem da realeza E tomo tudo o que quero. E você é muito bonita Para não ter um homem. Venha comigo para a floresta E vou mostrar do que sou capaz". Ela é jogada na grama, E ele toca seu corpo. Ela tenta fugir e pede-lhe: Pelo amor de Deus pare. Mas o cavaleiro apenas ri, Inebriado por sua paixão. Então ela pega sua faca E em um empurrão o cavaleiro está morto! Eles prendem Maria. E ela foi apedrejada por homicídio. Mas a memória do cavaleiro Foi celebrada a cada ano. Sim nobres se tornam heróis, O povo é condenado. E para nós que vimos a verdade, É como se fosse um sonho.