Tyst ligger myren i dimma klädd Blott ekot av enslighet förestår När regndis väter en gölrik bädd Dess mörkröda purpurvitmossa och sileshår Min vandring ut på gungfly irrar I skymning mellan skuggornas ränder Från randskogen giriga ögon stirrar Och bevakar sitt byte från forna stränder Lockrop från upphöjd källkupol Vattenljudet som retar min törst Och fjättrar mig i denna grönklädda nekropol Tills dråget sköljer över mitt bröst [CHORUS:] När myren kallar mitt namn Och förföriskt fängslar hjärteslagen i sin kärva famn När myrens ödsliga stämmor klingar Ovan: en svulten korp som seglar på svarta vingar Erosionsrännor har bildats av skyfallens färd Här är jag värnlös för nordanblåsten Våtmarken kramar benhöljet som en obarmhärtig värld Och under botten kyler permafrosten Färdigheter falnar bland myrullen De träder in ett sumpigt mausoleum och fort Hjälpt av trög erosion djupt i mullen Som sakta driver det mänskliga bort