Likt manghövdad grönskimrande orm Ringlar sig färgpraktsdragen Över tindrande stjärnbilders glitterspel Fran sprakande ögon i lönnlig kropp De dunkla behagen Nu fäller sin bage vid himlens sel Dess tveeggade tunga slukar alstringskraft Fran en nebulosa Den ymniga tjusmakt i nattens skrud Ett strafang som synes ut att ömsa skinn\ I aldrad prosa Är sagoelden ett förebud Skuggor ila under glöden Bländade av skenets färd Beskadare av levnadsöden Flamma över hem och härd Lagor hugger ned mot marken Ormlik skepnad i skyn är stadd Nu glänser frost om furobarken Mot stammar skenet satt sin gadd Det ljungar och blossar fran huvnden nio En pulserande rytm fran ljusspelets brio Över nordiket malas den trolska skimär Den glittriga dimrök är dess konstnär Como uma reluzente cobra verde de muitas cabeças Cores esplendorosas traçam redemoinhos Sobre constelações de estrelas que piscam resplandecentes Olhos faiscantes em um corpo oculto A escuridão regozija Agora cai em espiral da calma do céu Sua língua bifurcada engole Produzindo o poder de uma nebulosa Uma força encantadora profusa no garbo da noite Um jogo de braços luminosos parece trocar de pele Na prosa antiga Aurora Boreal é uma mensageira As sombras voam sob as fagulhas de fogo Cegas pela jornada de luz Observadora do curso do destino Queimando sobre a terra e o lar Chamas fazem seu caminho até o chão abaixo Seu movimento é como uma serpente no céu Agora o gelo brilha nas cascas dos pinheiros Contra os galhos a luz enviou seu ferrão Suas nove cabeças piscam e brilham Um jogo de luzes de fogo num ritmo pulsante Sobre o Reino do Norte uma quimera é pintada A nevoa resplandecente é um artista