Inciklad av stjärnhärars krestsande fält,
från alla väderstreck en vidgande reflektor
Likt en fabeldröm som sammansmält
och visas av av en översinnlig projektor
En bländande aftonsol där står förblödd,
med irreversibla strålar från naturen flöde
Min spegelbild i sfärens sidor är född,
är det här jag skall finna mitt öde?
Hänförd av dess hypnotiska komplexitet
i en allomfamnande universalitet,
fantasifullare än sagans poet
Bildspel sprungna ur själens essens
spränger varje tankes gräns,
ett klot bortom världsalltets kvintessens
Dess yta är klädd av stjärnestoft
som med tusen ögon stirrar
Rakt in i sinnets gömda loft,
i en dimvärld jag ändlöst irrar
I detta töcken vilar ett tusenårsrop
kvävt av ett vakums strikta karisma
Som girigt omsluter och håller ihop
den silvriga glasglobens gnistrande prisma
Jag beskådar genom detta fönster
mörkrets och ljusets eviga konflikt
I sfärisk abberations förvrängda mönster
vindlar de samman i ett glödande skikt
Bildspel sprungna ur själens essens
spränger varje tankes gräns,
ett klot bortom världsalltets kvintessens
Dess yta är klädd av stjärnestoft
som med tusen ögon stirrar
Rakt in i sinnets gömda loft,
i en dimvärld jag ändlöst irrar
Hänförd av dess hypnotiska komplexitet
i en allomfamnande universalitet,
fantasifullare än sagans poet
Bildspel sprungna ur själens essens
spränger varje tankes gräns,
ett klot bortom världsalltets kvintessens
Cercado por campos circulantes de hordas de estrelas
Como submerso em um sonho de fabula mostrado em um projetor arcano
Lá, um sol poente cegante está sangrando até a morte
Com raios irreversíveis do fluxo da natureza
Nas faces da esfera minha imagem do espelho surge,
É ai que encontrarei meu destino?
Refrão
Encantado por sua complexidade hipnótica
Em uma universalidade que abraça a tudo
Mais imaginativa que o conto de um poeta
Jogos de imagens nascidos da essência dos espíritos
Cruzam todos os limites do pensamento
Um globo além da quintessência do Cosmo
Sua superfície vestida em pó de estrelas
Que observa através de milhares de olhos
Diretamente no sótão da mente
Num mundo de nevoa por onde eu vago
sem fim
Nesse nevoeiro descansa um desejo de mil anos
Chocado por um carisma rígido do vácuo
Que prende e segura juntos os prismas faiscantes dos globos de vidro
Através dessa janela eu observo
O eterno conflito de trevas e luz
Em uma padrões de giro de aberração esférica
Eles flutuam juntos em um estrato ardente
Jogos de imagens nascidos da essência dos espíritos
Cruzam todos os limites do pensamento
Um globo além da quintessência do Cosmo
Sua superfície vestida em pó de estrelas
Que observa através de milhares de olhos
Diretamente no sótão da mente
Num mundo de nevoa por onde eu vago sem fim
Encantado por sua complexidade hipnótica
Em uma universalidade que abraça a tudo
Mais imaginativa que o conto de um poeta
Jogos de imagens nascidos da essência dos espíritos
Cruzam todos os limites do pensamento
Um globo além da quintessência do Cosmo
