Vennersten Cecilia

Skogens Rå

Vennersten Cecilia


Sitter Och Tänker På De Gånger 
Som Min Mormor Kom Och Hälsade På 
Och Jag Minns Än I Dag Den Sagan 
Om De Älskade Två 
För Det Var En Gång 
En Trött Och Ensam Man Vid En Tjärn 
Och Han Drömde Om 
Att Få Hålla Någon Kär

Hör Hur Rävarna Viskar 
Se Hur Ugglorna Flyr 
Alla Tjädrarna Spelar På En Avlägsen Myr 
Hon Försvann Mellan Furor 
Med Ett Klingande Skratt 
Så Förförisk Men Svår Att Förstå 
Hon Är Skogens Rå

Borta Var Förnuft Och Klokhet 
Det Hjälpte Inte Alls Vad Någon Sa 
Skogens Troll De Smög Omkring Och Tissla 
"att Detta Är Galenskap" 
Alla Älvorna Kom 
Och Förmanade; 
"glöm Bort Och Vänd Om" 
För Ett Lynnigt Rå 
Sägs Att Ingen Kan Lita På

Men Han Blev Förtrollad 
När Hon Plötsligt Försvann 
Han Sprang Efter Och Ropade 
"säg Mig Ditt Namn" 
Hon Försvann Mellan Furor 
Med Ett Klingade Skratt 
Så Förförisk Men Svår Att Förstå 
Hon Är Skogens Rå

Trots Att Alla Djuren 
Här Är Dina Vänner 
är Du Lika Ensam Som Jag 
Trots Att Alla Varnar För Det Här Som Händer 
Lova Mig Att Komma Tillbaks

Så Vid Gryningen 
Sågs De Sitta Tillsammans Igen 
För Som Mormor Sa; 
Störst Av Allt Är Kärleken

Om Du Någonsin Hittar 
Fram Till Kärlekens Tjärn 
Ska Du Stanna Och Lyssna 
Jag Vet Att De Är Där 
De Försvann Mellan Furor 
Med Ett Klingande Skratt 
Hon Är Nyckfull Men Han Kan Förstå 
För Hon Är Skogens Rå

Skogens Rå Förtrollar 
är Ett Lynnigt Väsen