Blått, grått, grönt fär ägat Världsspegeln, dit längstans vingar bär En fröjd att skåda, att sinnet öppna Flyende sot på svarta vingar far Om natten, stormen och vinden Molnfria vyers inre horisont ler En öppning I stormen den ser En öppning I stormen den ser En lockelse inte bara på ytan Inte endast en färd, även ett mål Vad väntar mig under systrar nio? Van d¨ljer Rans döttrar f&ruml;r mig? Här skall jag finna min ro Här skall jag finna min sinnesfrid Här skall jag för evigt vila Och I Ägirs djupa salar min ängest begrave Ett sista offer för Njors Ett sista blot för välgång pa färden En hemlichet som skall bli min Ingen ånger, vad böljorna give Azul, cinzento, verde dão cor ao olho O espelho do mundo, que as tristes asas carregam Uma alegria para abraçar, para abrir a mente Espalhando-se, a fuligem viaja nas asas negras Na noite, a tempestade e o vento Um horizonte eterno de sorrisos apagados Uma abertura na tempestade que vê Uma abertura na tempestade que vê Um tentação que não é apenas superficial Não somente uma viagem, mas também um objetivo O que me espera abaixo das nove irmãs? Que são as filhas de Ran escondem de mim? Aqui eu encontrarei minha paz Aqui eu encontrarei minha paz interor Aqui eu descansarei para sempre E enterrar minha agonia nos salões profundos de Aegir Uma última oferenda para Njord Um último sacrifício para a boa fortuna na estrada Um segredo que seja meu Sem me arrepender, pelo que as ondas me derem.