Jag hålls vaken till rasslet av kedjor
Till gnidandet av kättingar met sten
När ska lidandet äntligen få sitt slut?
Hur mycket kött skall få gå till spillo?
Tankar kring död och smärta hemsöker
Skingrar mig från verklighetens kval
Sömnlösa nätter ömsar mina demoners skinn
Och stryper mig med sina kalla fingrar
Låt denna emotionella snara strama åt
Kring min hals, kväv mig, men inte alltför hårt
Jag vill fortfarande minnas en gnutta männsklighet
En strimma medmännsklighet i ett hav av skit
Arma, godtrogna lilla människa, se på mig
Se genom det kött som du har fjättrat
Hur det som legat gömt och förseglat i åratal
Nu tär genom för att andas på egen hand
Med egna krafter
Fico acordado com o barulho das algemas
Com o atrito das correntes com a pedra
Quando o sofrimento finalmente acabará?
Quanta carne será desperdiçada?
Pensamentos de morte e dor me assombram
Me distraindo da angústia da realidade
As noites sem dormir derramam a pele de meus demônios
E me estrangulam com seus dedos frios
Deixe esta armadilha emocional apertar
O meu pescoço, me sufocando, mas não muito forte
Eu ainda quero lembrar um pouco de humanidade
Uma maré de compaixão em um mar de merda
Pobre homenzinho ingênuo, olhe para mim
Olhe através da carne que você aprisionou
Como ela foi mantida escondida e selada por muitos anos
Agora come até respirar por conta própria
Com sua própria força
