Som en skugglös skepnad Utan minsta skimmer af liv Jag ser mig själv i avgrundens djup Jag ser mitt mal Där inget ljus nar Pa platsen jag i mina drömmar sökt Där ljuset inte överlever, Vandrar min själ i evighet Där blöder mitt sar för alltid ... För mästare svart ... För avgrund djup Endast i döden jag kan finna ro Misantropi och död Livets kedjor kan ej längre mig halla Aldrig mer skall ljuset pa mig tära Misantropi och död Min ära heter trohet Äkta skönhet endast i döden kan finnas Jag ser en nyans i mörkret Där inga skuggor kastas Och livet förvinat sen länge är Sa som livet plagat mig Skall döden er krossa Döden är mitt allt, döden är min arvslott Där porten open star, Brinner änglar af himmelsk lust Där ekar ropet om andlig tröst... ... Af tusen och ater tusen synders röst Men ack, tystnad skaller mörta ... Ty er Gud är död