Som en skugglös skepnad
Utan minsta skimmer af liv
Jag ser mig själv i avgrundens djup
Jag ser mitt mal
Där inget ljus nar
Pa platsen jag i mina drömmar sökt
Där ljuset inte överlever,
Vandrar min själ i evighet
Där blöder mitt sar för alltid
... För mästare svart
... För avgrund djup
Endast i döden jag kan finna ro
Misantropi och död
Livets kedjor kan ej längre mig halla
Aldrig mer skall ljuset pa mig tära
Misantropi och död
Min ära heter trohet
Äkta skönhet endast i döden kan finnas
Jag ser en nyans i mörkret
Där inga skuggor kastas
Och livet förvinat sen länge är
Sa som livet plagat mig
Skall döden er krossa
Döden är mitt allt, döden är min arvslott
Där porten open star,
Brinner änglar af himmelsk lust
Där ekar ropet om andlig tröst...
... Af tusen och ater tusen synders röst
Men ack, tystnad skaller mörta
... Ty er Gud är död
