Som en jättelik grav, du utstralar en skönhet sa stark
Din tomma, nakna utsmyckning ska sa för alltid besta
Där död mötte liv, beklädde aska din sista grodda mark
Som ett svart hal du kvarstar, i glömska du ska nu basla
Slutet, mitt livs gava, den enda ej ingrodda lögn
Det enda löfte som hallit vad det sa kart har lovat
I dröm jag vandrat, i dröm jag väntat pa denna sömm
Pa denna stund da jord och människor till intet gar
Du fick mig att första, första att ditt öde
I mina hander vilade
Du fick mig att inse, inse att den döde
Hava store värde
Du fick mig att skratta, skratta at er falska
Och missvisande levnads mall
Du fick mig att älska, älska din undergang
Och ditt folk förfall
