Som en jättelik grav, du utstralar en skönhet sa stark Din tomma, nakna utsmyckning ska sa för alltid besta Där död mötte liv, beklädde aska din sista grodda mark Som ett svart hal du kvarstar, i glömska du ska nu basla Slutet, mitt livs gava, den enda ej ingrodda lögn Det enda löfte som hallit vad det sa kart har lovat I dröm jag vandrat, i dröm jag väntat pa denna sömm Pa denna stund da jord och människor till intet gar Du fick mig att första, första att ditt öde I mina hander vilade Du fick mig att inse, inse att den döde Hava store värde Du fick mig att skratta, skratta at er falska Och missvisande levnads mall Du fick mig att älska, älska din undergang Och ditt folk förfall