I mÆrkret jag vandrar under mÅnbelyst himmel Med vindarna jag dansar genom sorgens kalla rike Af mÆrkret, af kylan livets ljus frÆs i vinter griftens glans Af hatet, af vreden ljuset blev drÄpt i dagens fÆrintade slut En kall frusen mark breder ut sig under mig Æver fÄltet in i djupa skogen Ur dimman frÅn slottet en mÆrk ruggig skugga tar mig genom sinnets lÅsta port Skenet frÅn solen brÄnner, aldrig mer I drÆmmens tanke jag fÄrdas och ser, evighetens avgrund Æppnas I fullmÅnens dystra sken