Med ett glas i min hand sitter jag här och tänker på tider jag lämnat bakom Och jag ler när jag minns hur enkelt det var när allting var svartvitt och vi eller dom Som vargar i flock var vi ständigt på jakt efter ära och pengar, lycka och makt Av rädsla och tvekan fanns aldrig ett spår ty vi var helt säkra på att världen var vår Varma minnen från en svunnen tid jag ler när jag minns hur det var Vi trodde att vi visste allt och att vi redan hade funnit alla svar Åren dom gick och nu sitter jag här tio år äldre med facit i hand Och visst får jag erkänna att inte ens jag har undgått att formas utav tidens tand Ej fullt lika rastlös ej lika naiv idag ser jag världen ur ett nytt perspektiv Av den rastlösa människa som en gång var jag har mycket förändrats från då till idag Varma minnen från en svunnen tid jag ler när jag minns hur det var Vi trodde att vi visste allt och att vi redan hade funnit alla svar Och trots att många år har gått finns drömmarna jag hade fortfarande kvar