Ett underskönt slott på bergsjökeln står Där under, en gammal budkavel går Älvorna smyger fram ur små vrår Vandrar fram tills de slottsgården når Ett sagofolk vandrar mot glaciär Inhöljda av gammal trolldomssfär En urkraftens styrkta sköldbarriär Krafterna oundvikligen tär Men sällan har denna synen setts Sällan har slottets tinnar mätts I boklövens djupa färg de klätts Av älvadrottningljus de letts Ovan hopar sig molnen i grått I bjärt kontrast med drottningen vit Det är älvaceremoni uppå bergsjökelns slott En urgammal, hednisk trolldomsrit Drottningen bringar folket till ting Mystiskt och lättsamt hon dansar kring Älvorna också dansar i ring På slottsgårdens gräs de samlats omkring I lövsalens rum går ringdansen runt Lämnar allt mänskligt sinne stumt Dansar med lätta fötter så tunt Svävar ovan dopvakens funt Drottningen höjer vällustans stop Nu tystnar så denna hedniska hop En samling bevittnar älvornas dop Från berget höres nu hornblås och rop Ovan hopar sig molnen i grått I bjärt kontrast med drottningen vit Det är älvaceremoni uppå bergsjökelns slott En urgammal, hednisk trolldomsrit Drottningen bringar folket till ting Mystiskt och lättsamt hon dansar kring Älvorna också dansar i ring På slottsgårdens gräs de samlats omkring