Siebenburgen

Vargablod

Siebenburgen


Mörkgrå siluetter 
Flydde månens sken 
Blott en blev kvar hos mig 
I vargatimme sen 

Jag minns än hennes ögon 
De såg rakt in i min själ 
Så drack jag hennes varma blod 
Och kysste mitt förnuft farväl 

"Vargablod 
Vansinne och övermod 
Vargablod…." 

Lugnets hav betraktade 
Mig när jag tog mitt rov 
Men månen stod i nedan 
Då bevisen jag begrov 

Vargbanen blomstrar 
I Talbots röda jord 
Som varje fullmånsnatt 
Åter mättas skall med blod