Nattens Väv

Stilla bryter vågor 
Sönder den solnedgång 
Vilket banar fram ett slut 
För dagens sista ljus 

Skepnader i mörkret 
Sakta stiger fram 
Ylar imot Månen 
Som tar dom i sin famn 

Skuggor växer långa 
Likt nattens egen väv 
Jagar genom skogar 
Tills dagen åter gryr 

Solens första strålar 
Skänker åter frid 
Åt det liv som varit 
Och som komma skall 

Men denna falska illusion 
Om ljusets makt är kort 
Ty när kvällen nalkas 
Blir mörkret åter fött