Gråklädda väsen som ögat sällan se,
nu vandrar i den köld som endast vinternatten ge
--- där vitterkvinna står
I solen --- sina vrår
Under jorden leva den mytomspunna ätt
Vakar över frostig mark som trolska natten klätt
Ordkarga lockrop med dimslöjor klädd
Och kalla grytter som på vitterstig blir ledd
En unger --- som tager --- vid vitterpräglad ---
Som efterträdd --- bonden hägnar in
De skogsbelägna bäckarna där bleka vårsol står
Kan du se den fagra skogsfrun tvaga sitt hår
--- den gamle --- när
Vid --- sorgen --- för evigt i ditt hjärta skär
När --- gammal led då hörs en klagosång
Då dystra röster varslar om för tidig undergång
På den --- de hägrat många år
Och ännu oss betraktar ifrån envist täta snår
Vid --- vi färdas ut och över ödslig mo
Den sol som skina skrider fram på evig gammal bro
De nedfallna löven med gula vindar yr
En falnande låga i höstens mörker pyr
I norrskenshimmelslyster, i natten kall och klar
Skall gamla folket vandra tills tiden sinat har
