En sorgsen skugga på åsen står, bland alla milsvida höjder
I trollskogs rötter han girigt når, men solen sällan skiner nöjder
Och ibland stenrösen strövar varg, man hör hur skepnaden ryter
En sång av tomhet så kusligt karg, i fjället glistnandet bryter
En dyster måne klädd i sorg, danar ner mot dunkla dalar
Ett allgångs--- mot den skyars borg, suckar tungt i nattens salar
Och fjärran stormar nu dånar hest, och vreda moln sig breder
Jag skådar landet dit mången rest, dit alla torpbäckar leder
Jag skådar landet dit mången rest, dit alla torpbäckar leder
