Ett helt landskap förgyllt av lik De dödas rike tar aldrig slut De har bevittnat fasan i sin största prakt I detta rike väntas dem ingen salut Tusentals kämpar nu blott ett minne kvar Stelfrusen skräck deras ansikten har I bunkrar resten står och väntar Medan deras små ynkliga hjärtan bultar Känn hur kylas sveper sig fram över fältet Se hur rädslan frodas bland de som lever än Krig, så underbart En törst som aldrig släcks