Organism 12

Lite Ull Blir Det

Organism 12


[Organism 12] 
Jag kommer nog aldrig få medalj på högsta pall 
Jag befinner mej mitt i minsta skaran av de största namnen (se mej) 
Växer stolt upp fast det fattas vatten till fröet 
Blir sen en kaktus som lever på daggen från natten i öknen 
Jag kan bara tala för dom som talar för mej 
Glänser det mer än det lyser då för det vara för mej 
Jag ser bara en massa förtappade själar här 
Musik för symbiosen mellan författare och läsare 
(Så häll på i mitt glas) 
Häll tills det rinner över alla 
Vet vad dom vill men inte hälften som finner sitt öde 
Bara nått steg ifrån galaxen 
Jag blir rastlös, jepp det är klart 
Bilden du målar blir dassig med blaskiga färger 
Den hetlevrade, han kommer straffas hårt 
Därför vätter verandan min rakt mot en oljekatastrof 
Jag vill inte lyssna om du nämner ännu en lögn 
Verkar som det blir en lång natt följt av en ännu längre sömn 

Chorus x2: 
Snälla du, ställ inte frågan om svaret är givet 
Lite ull blir det, sa kärringen när hon rakade grisen 
Ställ inte frågan, svaret är givet 
Ställ inte frågan, svaret är givet 
Ställ inte frågan 

[Organism 12] 
Jag skriker på hjälp, men ingen vill höra min klagan 
Ett eko som grimaserar åt mina förödande dagar 
(Håller mej sällskap) 
Mörnad sträcker mej och gäspar 
Visst klarar jag detta, har sett mörkare nätter än dessa 
Fick inte gå längre, då tog jag nästa steg 
Jag tänker inte förklara något djupare än så 
Som du nu märker är det kokta fläsket stekt 
Jag har för mycket på gång, det slutar med en psykos 
En schäfer som fräser och väsnas 
Söker på rabies från skärselden svär om du kommer för nära 
Listan är lång, alla kompromissar nån gång 
Vissa dissar jag friskt, utom vissa kompisar jag håller om 
Sicken berätta snälla kommer från mitt allt 
Bara man vill så kan vem som helst bli en stereotyp 
Inget serveras, min Molotov e kall 
Det verkar som allt stagnerar, precis som i en hieroglyf 

[Chorus x2] 

[Peshi] 
Den sista gnistan som du drömde om finns inte kvar 
Den ??? dagen som besvikelsens blad 
Dansa till klagosången från solen och vindens vackraste barn 
Blev en vilsen gång, tog ibland svåra terränger och stora städer 
Där gator tog mej till återvändsgränden 
Vetandes att en dag skymmer tiden ??? 
Och nu plockar jag på mej allt jag kan i livets varuhus 
Tar lärdom, chansar, väntar på slutet med färglösa trasor av ?? 
upp och nervända på spjutet 
Snubblar jag fram, i undrandets land 
Tills minnena flyter, sanningen ljuger, men lögnerna bär dina fingeravtryck 
Ett konsekvent beteende kan bli farligt ibland 
Så jag vägrar svara rätt, även med facit i hand 
Och det är nu, jag ödlsar rim på texter, jag har råd 
Det känns som jag ömsar skinn tills ba skelettet är kvar 
Känn den krypande känslan av alla sår som brinner bort 
Blitvit bestulen på tid och år som ändat nått 
Om det får mej att aldrig skriva nå mer har jag ändå speglat och burit allt som ditt liv aldrig blev 

[Chorus x2]