Organism 12

Flugan I Soppan

Organism 12


Jag faller från en hög höjd, men jag landar mjukt 
andas ut, en frisk fläkt av cannabis kan inte chansa nu 
har fastnat i en kudde ?sacco? fullt med snack ett under att 
jag inte slagits ner och bundits fast 
viker vi av då springer ni rakt ni hajar 
alla vill nog vara nån men ingen vill va som alla 
för även högsta hönset lockas av ett litet sken 
men även största fönstret krossas av en liten sten 
jag sätter ton och tittar på solnedgången 
spelar sen på mina känslor hittar på ord till sången 
men när det blåser upp till storm stänger jag mitt fönster 
och går upp till min borg och hänger av mitt hölster 
mina tankar glider fritt blåser i vinden 
greppar sen min penna med tårar på kinden 
jag tror mig själv men's ni kan inte vinna tvisten 
jag fimpar spliffen och intar sitsen 

Chorus x2: 
Jag språkar i etern, ni bugar och bockar 
för jag har jokern i leken, är flugan i soppan 
för jag har stannat kvar på samma ställe ändå sett det mesta 
jag finner min plats där piccolon min släpper väskan 

med en kirurgs delikatess fäller jag mest dumma kommentarer 
nån kan ta det nån kan va det nån kan dra åt helvete 
jag lämnar ingen oberörd finns där för alla 
tror inte jag pallar lyssna på snillen som babblar 
röker dollar koncentrerar mig för hjärnan snurrar 
fru fortuna log aldrig till mig, jävla subba 
jag stänger av allt och njuter av att drömma 
surfar på flyktiga tankar som bugar för glömskan 
sitter och skämtar fan kan ni döda humorn 
sätter leenden av tacksamhet på ansiktslösa ?slynor? 
???? pennan, glödet då känns livet härligt 
stannar kvar i min kokong behöver aldrig bli en fjäril 
ni kan inte vinna nåt men vill hänga på 
mina tankar väver en himlakropp av änglahår 
blir du chockad, jag antog du blev andfådd 
verkligheten är bara ett sandkorn av mitt sandslott 

[Chorus x2] 

Har en storm i mitt dricksglas, ingen av er som kan förstå vad jag känner 
Har en öken i mitt timglas med hur mycket tid som helst på mina händer 

Kyss mig farväl önska mig lycka till 
jag tar mig fram till porten men den glömde jag nycklarna till 
ser du era pikar sticker hål på vardagsglädjen 
vandrar i min ensamhet i mitten på den smala vägen 
mitt knyte väger tyngre när mitt hjärta blöder 
litar ej på turen men jag suktar efter extra klöver 
ingen ände så blir jag väl dum i bollen 
mens du står och ler i finaste uniformen 
det får va nog snart skriker jag lugn i stormen 
återgå till era sysslor jag som är kung i borgen 
jag vet att alla onda röster har tänt en eld 
som alla tomma löften som jag gett mig själv 
jag är här på dagen försvinner på natten 
och lämnar ett avtryck som ter sig som ringar på vatten 
jag ser ett överpris när jag ger mitt bud 
jag ber till gud och hoppas att vi alla ler till slut 

[Chorus]