Ola Magnell

På Snespår

Ola Magnell


Gossen väcktes ur sin dvala, tog ett tidigt tåg från stoj och skrän
Gosse, han behövde vila nerverna och bota sin migrän
Så han la sej ner för att sova i en icke-rök-kupé
Men röken vällde in, han hade hamnat på turné
Och sen fanns liksom ingen chans att hålla kollen på vart det bar hän

Över stock och sten for tåget fram med musikant vid musikant
Alla släppte loss utom gossen som blev tyst och observant
Speedy-Jack, det fick han vara med om till sin skräck
Kunde babbla oavbrutet nästan nitti mil i sträck
Det var lika gott att vänja sej av med att få hålla sej på sin kant

Snickar-Stickan drömmer om en corny schlager om att vara fri
Snickarn sitter hjälplöst fast i sin mammas sluga hysteri
Han har ingen tillgång till sitt liv, ingen egen identitet
Men vem har det och vem kan säja "Jag är den som vet"
Nu när Tommy målar allt i svart och vitt för att bli kvitt sin fantasi

Men varken fantasi eller det dom tar för nån sorts verklighet
Är mera sant än något annat, mer abstrakt eller mer konkret
Vissa pladdrar bara för att visa upp nånting dom kan
Tänker gossen för han är en eftertänksam man
Men vet han inget om sej själv, då vet han ingenting med säkerhet

Balla gagget går om bransch och listor, gossen lyssnar halvt av tvång
Snea bilder från förflutna dagar blandas upp med smart jargong
Mitt i filmen vältrar Speedy-Jack sin gamla skit
Över gossen som har börjat törsta efter sprit
För att slippa dubbelexponeringar av det som hänt en gång

Gossen, han blir blind för världen utanför, den viftar fort förbi
Det som skulle bli ett skillingtryck får inte ens nån melodi
Han är så trött på varje färdigformulerat svar
På deras clowneri och pretentiösa gravallvar
På Snickarns hysteri och på Tommys progressiva nostalgi

Barnen spräcker upp och alla stora barn får plötsligt nog av sitt
Till och med Speedy-Jack blir tyst och gossen får sitt huve fritt
Vissa människor får nästan aldrig va ifred
Andra, dom har inte ens nån att tala med
Undanträngda tårar väller fram till toner av en catchy hit

Från kupén intill hörs töser höja rösten till en annan sång
Fridolinas blus är röd och hucklet verkar komma från Mah-Jong
Vår värld är sjuk och hon har ställt en skärpt diagnos
Hon genomskådar hela byken utom sin neuros
Hon kallar sej rebell, hon har en intellektuell jargong

Fixar-Ivar, han har stannat till, hans mun har sakta sprungit läck
"Oj oj oj, vicken brud, vicka lökar, vicken läcker häck
Häng på för satan, be'rom hänga me' till vårt hotell"
"Lessen gossar, vi ska fara vidare i kväll"
Tolv sekunder pavan tom men här går ingen karlakarl i däck

Snart är alla små förtret till ända, allt är nästan som förut
Jack har nåt på hjärtat, gossen lyssnar, det kräver sin tribut
Gossen orkar inte säja vad han tänkt liksom
Ja, gossen vet väl knappast ens vafan dom snackar om
Han har krupit under skalet av sitt yttre lugn och hittar inte ut

Den som kommer ut är inte du, det är ett konstruerat jag
Du föddes till dej själv men klövs itu för att vara dom till lags
Du blev aldrig älskad för den du var, min vän
Du måste födas än en gång för att bli dej själv igen
En slav under oket av igår har inget eget liv idag

Vi lever inte här och nu, därav livlösheten i min ton
"Det börjar inifrån", sa gossen, "det som blir en schysst revolution"
Vi styrs av galna mänskor som förstör vår enda jord
Vi dog för att få leva, du kan tro mej på mitt ord
Och tåget vi har satt oss på, gott folk, kan inte nå sin slutstation