Nasheim

Undergång

Nasheim


Stigen hit är förlorad
Avgrunden synes oändlig

Blev strömmen för strid
Att kämpa emot
Blev strömmen så strid
Att vårt blod sköljdes bort

Döden omfamnar
Den som tiden glömde
Döden lever
Där intet annat är

I likgiltighet vi vandra
I värdelös stolthet bland levande döda

Varför sörjer ni era bortgångna
När de aldrig ens har levt

Ej längre skrattar ni
Som trots allt fick smaka segerns sötma
Ty på broarna ni brände stod ni även själva
Faller gör ni, nedåt, norrut
Ingen gud kan rädda er
Den sista segern ska bli vår:
Om döden tar oss
Dör ni med oss

Evighetens slut
Verdandi förblindad
Själslig fimbulvinter
Oundviklig undergång

O caminho aqui está perdido
O abismo parece interminável

Foi o fluxo para a batalha
Para lutar contra
O fluxo foi tão controverso
Que nosso sangue foi lavado

Abraços da morte
Aquele que esqueceu o tempo
Vidas da morte
Onde nada mais é

Na indiferença nós caminhamos
Em orgulho sem valor entre os mortos-vivos

Por que você está de luto pelos seus mortos?
Quando eles nunca viveram

Você não ri mais
Que, afinal, provou a doçura da vitória
Pois nas pontes que você queimou você era você mesmo
Você cai, abaixo, norte
Nenhum Deus pode te salvar
A última vitória será nossa
Se a morte nos levar
Você morre com a gente

Fim da eternidade
Digno cego
Inverno fimbulvinter da alma
Queda inevitável