I det förgångnas skuggor insvept vilar skogen i obskyr majestät
Likt Järnskogens lövsalar höljda i svart kläds den ock i dystra färger
Evig död i nattsvärta bunden, här droppar vårt blod från gran
I oändliga svarta floder - nattens blod; hedniska tårar
Det rasslar och tasslar
Prasslar och knastrar
Vinden viner, regnet piskar
Var kväll går solen för evigt ned
Och var natt minner om fornstor norrön tid
Varje natt vaknar skogen i dunkel prakt
I dimhöljda minnen är var natt lik en evighet
Vad dväljs i det fördolda, vad hyser dessa salar?
Där skuggor dansar i skenet av månens blod
Ett bortglömt rike höljt i nattens djupa mörker
Mörker så djupt att intet ljus tränger in
Blott finns detta minne av en förgången tid; ett vet jag som aldrig dör
Evigt är mörkret, vidsträckt slumrar skogen (i evighet)
Nas sombras do passado, a floresta é envolta em majestade obscura
Como as salas de folhagem de Järnskogen cobertas de preto, também está vestida com cores sombrias
Morte eterna no período noturno, aqui cai o nosso sangue de abeto
Em infinitos rios negros - o sangue da noite; lágrimas pagãs
Chocalhos e borlas
Bumble e crepitar
Vinhos de vento, chicotes de chuva
Toda noite o Sol se põe para sempre
E onde a noite é uma reminiscência do tempo fornstor norrön
Toda noite, a floresta desperta na glória sombria
Em memórias sombreadas, toda noite é como uma eternidade
O que está escondido no oculto, o que esses quartos têm?
Onde as sombras dançam no brilho do sangue da Lua
Um reino esquecido envolto na profunda escuridão da noite
Escuro tão profundo que nenhuma luz penetra
Só esta memória é de um tempo passado; um que eu conheço que nunca morre
Para sempre é a escuridão, imensamente adormecida na floresta (para sempre)
