A Silibrand körde uppå höga loftessvala
Allt under den linden så gröna
Där fick han se sin dotter i lunden fara
I riden så varliga genom lunden med henne
A välest mej, välest mej, vad jag nu ser
Allt under den linden så gröna
Jag ser min dotter hon kommer til mej
I riden så varliga genom lunden med henne
A Silibrand fämnar ut kappan så blå
Allt under den linden så gröna
Där föder hon två karska svenbarnen på
I riden så varliga genom lunden med henne
Min fader skall jag giva min gångare grå
Allt under den linden så gröna
Som han skall rida till kyrkan uppa
I riden så varliga genom lunden med henne
