Blickade upp i natten slagen och driven till marken Omtöcknad fylld av förbittring kunde ej se klart Famlade bland tankar min själ bedriven Urdriven var min broderhälft hörde nattens barn Hörde nattens barn mina barn Mina barn! Medan regnet föll svalt ekade en förtvivlans sång över en fallen fader Sorg blev snart till vrede Fångad i elden ingen väg ut hugg, slag och spe de band en själ, min vargbroder Min vargbroder broder i blod Min vargbroder broder i blod Min vargbroder broder i blod Min vargbroder broder i blod Faller åter ner i böljande hav medvetandets dunkel tidlöst drivande gäck Röster av svek galdrar som ljuder från nidingars mun slitande smärtor separerad, bunden Ett vagt minne, att jag att jag lyfts upp I fjärran dunkel, en elds svaga sus Min vargbroder broder i blod Min vargbroder broder i blod Broder i blod Olhou para a noite Espancados e levados para o chão Tonturas preenchidas com ressentimentos Não podia ver claramente Perdido entre pensamentos Minha alma perseguida Excessivo era meu meio-irmão Crianças a noite ouvi Crianças a noite ouvi, meus filhos Meus filhos! Enquanto a chuva caiu em local fresco Ecoou uma canção desesperada Ao longo de um pai caído A tristeza estava prestes a virar raiva Apanhados no fogo Sem saída Pontada, choque e escárnio Eles amarraram uma alma, meu irmão lobo Meu irmão lobo, irmão de sangue Meu irmão lobo, irmão de sangue Meu irmão lobo, irmão de sangue Meu irmão lobo, irmão de sangue Cair de novo O mar de afluência Consciência fraca Sem tempo, condição indescritível Votos de traição Encantamentos que soa Da boca Dores Separado, obrigado Uma vaga lembrança que eu que eu levantei Na escuridão distante, um leve murmúrio de fogo Meu irmão lobo, irmão de sangue Meu irmão lobo, irmão de sangue Irmãos de sangue