Ulf Lundell

Odessa

Ulf Lundell


Jag gr dom hr gatorna p dagarna 
Jag gr dom p ntterna ibland
Min lgenhet r som en cell 
i ett fngelse i ett frmmande land
Alla jag knde 
allt jag kunde ta p glider undan 
Jag r rdd att dras in i mrkret 
fr gott 
Jag sitter i stolen 
Jag drmmer, jag blundar 

Folk p gatorna ser ut som robotar 
Deras gon r alldeles dda 
Dom har munnar som fiskar 
Fr bleka och fr kalla fr att blda 
Det fanns fruar, det fanns barn 
det fanns berg att ta sig ver 
Dom r p sina hll nu och dom har 
vad dom har och behver 

Dom sger att den gamle mannen som bor 
i huset dr snart r helt begravd 
under travar av tidningar, travar av bcker 
och saker han har 
Han bara sitter dr inne 
slpper aldrig in nn 
Jag gr frbi, det r inte svrt fr mig 
att man kan bli sn 

Du nr en punkt dr inget tycks 
betyda nnting lngre 
Allt slcks ner och cirkeln runt dig sjlv 
blir allt trngre 
Om ntterna kommer dom ensamma 
och vldsamma ut 
Ngra hamnar i nn annans sng 
fr en natt, andra p en sjukhusakut 

Hromnatten gick jag frbi en fotoaffr 
Rutan var krossad 
det lg ngra kameror kvar 
Jag tog en Nikon och sen stod jag 
dr ett tag, men inte en mnniska kom 
bara ett frlskat par 
Dom gav mig ett leende 
Son tog jag ngra bilder av mig sjlv 
i spegeln i hallen och satte in dom p 
match.com nsta kvll 

Fick svar frn Elena i Odessa 
Hennes far var stridsflygare 
gick ner i en sj utanfr Poltava 
Hennes pojkvn slog henne 
Hon ville ha familj, man och barn 
Hon bor med sin mor vid Svarta Havet 
Hon ser levande ut 
hon r vacker och glad 
Hon vill ngonting 
Jag har aldrig varit dr 
Jag kan ge henne vad hon vill ha