Allt det blå rinner ut ur mina ögon
På några timmar blir jag hundra år
Jag tappar mark tills bara höghusen ser mig
Orden tar slut och vi går därifrån
Jag kände den här staden med dig
Nu går jag runt här som ett spöke i den
Så blev jag till en främling för dig
Och du drar runt där som ett spöke i mig
Min hud är blöt betong med spår av dina händer
Den stelnar långsamt och blir pansarhård
Jag glömmer av att andas, glömmer vad jag heter
På några timmar blir jag hundra år
Jag kände den här staden med dig
Nu går jag runt här som ett spöke i den
Så blev du till en främling för mig
Men du drar runt där som ett spöke i mig
Jag kände den här staden med dig
Nu går jag runt här som ett spöke i den
Så blev jag till en främling för dig
Och du drar runt där som ett spöke i mig
