Jag känner mig som en levande katastrof
I ständig väntan
Ständig väntan på att explosivartat
Expandera från ett allt till en intighet
De bevuxna vidder som omger mig
Känns tomma och kala
Stöpta ur berggrundens
Omfattande kyla
Så tomma och kalla I sitt evigt
Expanderande tomrum
Likt hålet jag bär inom mig
I ständig väntan på att slutligen implodera
Eu me sinto como uma catástrofe em vida
Esperando constantemente
Esperando constantemente para explodir
Me expandir de um todo para um nada
As envergaduras da vegetação que me rodeiam
Parecem ser tão vazias e nuas
Moldadas da sua rocha de mármore
Fundida ao frio abrangente
Tão vazio e frio em volta do
Espaço vácuo da expansão
Como o buraco que carrego dentro de mim
Esperando constantemente para finalmente explodir
