I en pendeltågskupé
Tom, så när som på mig
Tyst, så när som på susandet
Sitter jag och betraktar mig själv
I det kolsvarta fönstret
Klockan har passerat midnatt
Och nederlaget är ett faktum
Medan gatlyktorna far förbi utanför
Förbannar jag dem, en efter en
Tåget rullar alltjämt på
Tillbaka till förlustens domän
Tillbaka till besvikelsens förnedrande tystnad
Tillbaka hem, destination ingenstans
Vad gör jag för fel?
Em um vagão de trem
Vazio, a não ser por mim
Silencioso, exceto pelo ruído
Eu me sento e olho para mim mesmo
Na janela negra como carvão
O relógio marcava meia-noite
E a derrota já era um fato
Enquanto as luzes da rua passam do lado de fora
Eu as amaldiçoo, uma a uma
O trem continua seguindo
De volta ao domínio da perda
De volta ao silêncio humilhante e decepcionante
De volta para casa, destino a lugar nenhum
O que estou fazendo de errado?
