I en pendeltågskupé Tom, så när som på mig Tyst, så när som på susandet Sitter jag och betraktar mig själv I det kolsvarta fönstret Klockan har passerat midnatt Och nederlaget är ett faktum Medan gatlyktorna far förbi utanför Förbannar jag dem, en efter en Tåget rullar alltjämt på Tillbaka till förlustens domän Tillbaka till besvikelsens förnedrande tystnad Tillbaka hem, destination ingenstans Vad gör jag för fel? Em um vagão de trem Vazio, a não ser por mim Silencioso, exceto pelo ruído Eu me sento e olho para mim mesmo Na janela negra como carvão O relógio marcava meia-noite E a derrota já era um fato Enquanto as luzes da rua passam do lado de fora Eu as amaldiçoo, uma a uma O trem continua seguindo De volta ao domínio da perda De volta ao silêncio humilhante e decepcionante De volta para casa, destino a lugar nenhum O que estou fazendo de errado?