Jag håller en pistol mot din tinning Pinsamt och patetiskt gnäller du mamma Jag är inte din mamma? Din mamma är inte här, jag berövade Dig henne, du skulle sett hennes Förtvivlade blick Du fann inte din plats i tillvaron Din tillflykt blev någonting som i andras Ögon är betraktat som obskyrt, konstigt Mörkt, farligt, det är ju så härligt med ångest? Du vände ditt gamla smutsiga jag ryggen Nu kunde du upphöja dig själv över massorna Du vände dig till det extrema, du blev Äntligen accepterad Nu var du plötsligt djup och märkvärdig Men när väl döden knackar på din dörr Inser du att du fortfarande är den du alltid har varit Eu seguro uma arma contra sua cabeça Constrangedor e patético, você choraminga: Mamãe Eu não sou sua mãe? Sua mãe não está aqui, eu a tirei de você Você deveria ter visto O olhar desesperado dela Você não conseguia encontrar seu lugar neste mundo Seu refúgio se tornou algo que aos olhos dos outros É visto como duvidoso, estranho Sombrio, perigoso, a ansiedade não é tão maravilhosa? Você virou as costas ao seu velho e sujo eu Agora você conseguiu se elevar acima da multidão Você foi ao extremo, finalmente Foi aceito Agora, de repente, você se tornou profundo e notável Mas quando a morte finalmente bate à sua porta Você percebe que ainda é quem você sempre foi