Jag sitter här, stilla och tyst i gammal misär
Solen går ner utanför mitt skitiga fönster
Den lyser upp och väcker alla mina förtränga känslor
Blottlägger dem för melankolins hungriga käft
Kilometer efter kilometer, uppställda på rad
De lyses upp av solens gasande sken - hyreshus!
Staden skall åter gå till sömn i väntan på en ny gryning, en ny dag
I väntan på det oundvikliga
Estou sentado aqui, imóvel e em silêncio na velha miséria
O sol está se pondo do lado de fora da minha janela suja
Está iluminando e despertando todos os meus sentimentos reprimidos
Expondo-os às mandíbulas famintas da melancolia
Quilômetro após quilômetro, em fileiras
Iluminados pelo esplendor gasoso do sol - arranha-céus!
A cidade voltará a dormir, à espera de um novo amanhecer, um novo dia
Eu espero o inevitável
