Jag sitter här, stilla och tyst i gammal misär Solen går ner utanför mitt skitiga fönster Den lyser upp och väcker alla mina förtränga känslor Blottlägger dem för melankolins hungriga käft Kilometer efter kilometer, uppställda på rad De lyses upp av solens gasande sken - hyreshus! Staden skall åter gå till sömn i väntan på en ny gryning, en ny dag I väntan på det oundvikliga Estou sentado aqui, imóvel e em silêncio na velha miséria O sol está se pondo do lado de fora da minha janela suja Está iluminando e despertando todos os meus sentimentos reprimidos Expondo-os às mandíbulas famintas da melancolia Quilômetro após quilômetro, em fileiras Iluminados pelo esplendor gasoso do sol - arranha-céus! A cidade voltará a dormir, à espera de um novo amanhecer, um novo dia Eu espero o inevitável