I liten jolle på ändlöst hav
På drift bort från livets ständiga cykel
Här fäster jag en massiv sten vid mina fötter
Jag dränker mig själv i ett hav av becksvart melankoli
Bilder av tomhet, och av allt det som gått förlorat
En sista kyss, ryggen vänd, nu ett minne blott
Jag vill glömma det, förlägga det, det går inte
Em um pequeno barco no mar infinito
Fugindo do ciclo constante da vida
Aqui eu amarro uma grande pedra aos meus pés
E me afogo em um mar de melancolia sombria
Imagens do vazio e de tudo o que foi perdido
Um último beijo, minhas costas viram, agora apenas uma memória
Quero esquecer, deixar isso para trás, é impossível
