Bakbundna händer och ihopsydda läppar Vid ett kärr som ingen valt att se Omringad av bilder från mitt förflutna Krossat glas och tomhet Men det finns bara en sak i mina tankar Jag sträcker ut min hand Kyla och skräck omfamnar mig För att sedan genomsyra allt vid denna spegel Tankarnas rinnande vener Är detta vad vi lever för? Denna ständiga längtan efter din röst Varför svarar du mig inte? Leende, kastar jag mig ut i det eviga För att omfamnas av mitt öde Detta vatten av besatthet blir min grav Mãos amarradas para trás e lábios costurados Em um pântano que ninguém gostaria de estar Rodeado por imagens do meu passado Vidro quebrado e vazio Mas só há uma coisa em minha mente Eu estendo a minha mão O frio e o medo me abraçam E então tudo atravessa neste espelho As veias do pensamento fluem É para isso que vivemos? Este constante anseio por sua voz Por que você não me responde? Sorrindo, eu me jogo na eternidade Para abraçar o meu destino Esta água de obsessão torna-se a minha sepultura